Snälla sluta, jag ber..

Jag kan inte låta bli att tänka. Jag kan inte låta bli att undra.

Varför fick jag ett sjukt barn, varför fick jag gå igenom allt detta, varför kunde inte jag få vara normal för en gångs skull.

Jag kan inte låta bli att fälla någon tår o tycka synd om mig själv.

Ville ligger ändå där inne i sin säng, sover o mår hur bra som helst.

Varför kan jag inte glädjas åt andra som får det som jag inte fick.

Det dom längtar efter har ju redan jag.

Varför kan jag då inte sluta tänka på det, tänka på det jag inte fick o istället tänka på det otroligt fina jag har. Varför?

Ställde mig oxå frågan idag ifall Grattis va bra eller dåligt då Ville föddes. Jag minns att jag då tänkte både och. Jag hade ju blivit mamma o jag födde en fin son, men jag visste han han va dålig, han föddes för tidigt, alldeles för tidigt. O folk grattade, va fan grattade dom för? -Han kan ju för fan dö, det va inte såhär det skulle bli.

Grattis, vadå grattis.

ibland blir jag överrumplad av alla känslor som finns kvar efter den tiden. Känslor som aldrig riktigt kom då.

Kommer jag nånsin få det alla andra får som jag inte fick?

SLuta, sluta tänka så. Du har redan något så otroligt fint.

<3 <3 <3

Jag blir nästan arg. Vet du hur många föräldrar som mist sina barn på grund av för tidig födsel, vet du hur många föräldrar som mist sina nyfödda icke prematura barn? Vet du hur många föräldrar som dagligen får beskedet att deras barn fötts utan en kroppsdel etc? Vet du hur många föräldrar som ser sina barn dö av svält varje dag? Du är inte en utav dom. Skärpning?! Och vadå nåt som alla andra får? Vem fan bryr sig om alla andra!!!?

Du har ju en underbar son som är Frisk eller hur Amanda`? allt har ju gått bra. Se det i stället som att du fick ta del av hans liv tidigare. Kram vännen

Ja, tack Linn. :-)

Jag tror att det är precis så som alla prematurföräldrar känner, kanske framförallt vi mammor. Känner igen mig i det där med grattandet - grattade de inte var det inte bra och de som grattade - varför grattade de mig?!



/Mamma till Elvin född i v16+5

Känner igen mig delvis fastän min son föddes och dog (22+5). Känner igen mig i att vilja vara normal och ha en normal graviditet. Jag fick det sen, andra gången, det andra fick, fast ändå inte riktigt eftersom jag var så rädd och det fanns så stora risker. Det var ju ingen normal graviditet med vanliga känslor och tankar fastän hon föddes fullgången.

Fint inlägg!