Just nu ligger Villeman i sitt gym slår på Mumin o Snorkfröken o flinar, haha. O jag sitter i soffan med datan i knät o tittar på o njuter med Maggio som hörs i bakrunden. Har nog hittills inte riktigt njutit. För fram tills för ca 30 min hade jag inte fattat vad som hänt.

Bytte blöja på Ville som såklart kissade ner sina kläder samtidigt så vi fick hämta nya. Så med denna lilla nakenfis i famnen som tittar på mig o flinar så känner jag hur lyckan sprider sig i kroppen o jag börjar stor tjuta o tänker på hur otroligt tacksam jag är att han lever o mår bra växer o blir stor. Det va inte första leendet från Ville, men det va nåt speciellt med det. Fy vad jag älskar detta lilla pyre. Känner mig dessutom mer o mer som en mamma då man ser nu att Ville känner igen oss o när vi tar upp honom i famnen så liksom gosar han in ansiktet i tröjan på en.

För två veckor sen fick vi lämna ifrån oss älskade Rambo vovven då vi misstänker att Ville inte tål honom. O jag har såå dåligt samvete för detta, våran älskade Rambo. Fäller en liten tår varje gång jag tänker på honom.

Han bor nu i Smålandstenar o har det jätte bra. :) Alla tankar åt dig mitt lurviga lilla hjärta.

I måndags va vi i jönköping på återbesök på Neo o det fanns inte så mkt att säga, han växer o blir stor, över 5 kg nu. Vågen stod på 5010 gram. O Han är 53 cm lång. Vi gjorde oxå vad som skulle komma att bli Villes sista ögonundersökning. Han slapp dessutom den hemska kameran. Allt såg bra ut så nu slipper vi det. Dock kan prematurer lätt bli skelögda så vi skulle höra av oss om vi misstänker detta.

Förresten min syster är ju underbar, hon bar runt på Ville hemma när hon sen liksom satte honom på barkanten o sa, -Nemen, nu somnade han.

Mamma tittade dit o sa, ne han sitter ju mitt i solen, så hon flyttade på honom i vips så va han klar vaken igen..

:-)

LIte bilder nu..

Mina pojkar

Ville hos morfar

Ville o gammelmormor

Ville o gammelmorfar

/Manda