Oct. 28, 2012
Efter en helg full med mat, finska och samlingar så ska det bli skönt med en lugn vecka tillsammans med den lilla familjen uppe i Norrland.Just nu sitter vi i Ödeshög o väntar på att kunna åka vidare hemåt. Saknar o längtar efter min prins. Det lär ta lång tid innan jag lämnar iväg honom så igen. Den lilla i magen mår nog bra där inne. Det har varit fullt liv sen Stockholm. Men nu hoppas jag på lite lugn nu när jag tar o kör sista biten hem..
Varning..
Ne nu får det vara nog.Jag behöver hjälp, en barnpassare.Någon som kan hjälpa mig med de små sakerna som lyfta Ville upp o ner från matstol, skötbord, till o från bil o upp o ner från trappa. Jag vill ju göra allt för att.inte upprepa det som hände Ville, samtidigt som jag har så sjukt dåligt samvete för att jag inte.kan ta hand om honom så som jag liksom borde. Så som jag vill.Jag önskar jag kunde klara mig själv, men jag vet.nu att jag inte riktigt gör det..
5 mars?!
I torsdags förra veckan va det dags för ultraljud.. Allt ser jätte bra ut o det är en väldigt livlig liten jag bär på. O det känns :-P.Imon har det redan gått 20 fulla veckor o snart är vi där då Ville föddes. Det är läskigt, speciellt när jag faktiskt har haft en del sammandragnningar. Det har inte gjort ont, bara varit obehagligt, mkt för att man är så rädd. Dessutom är jag ibland osäker på vad som är vad. För den lilla trycker mkt på urinblåsan o rör sig väldigt mkt. Ska på kontroll på torsdag igen o hoppas verkligen att det ska se normalt ut. Vet inte riktigt vad jag gör annars. Försöker ju undvika lyft o försöker vila, men med en ettåring är det lite svårt. Ni som fortfarande läser, håll tummarna o tår för att allt ska gå bra o fullt ut.
inskolning..
Det är idag andra dagen på inskolningen. Villeman är ute o leker i sandlådan med de andra små o jag sitter kvar inne. Han har inga problem med att jag inte är med. Det är ju fullt upp med annat :-). Får bara hoppas att det fortsätter, men det tror jag. Det börjar dock kännas konstigt när det nu är så på riktigt att jag ska lämna honom här själv. Mammahjärtat gör lite ont. men jag vet hur gott det kommer göra för oss båda. När jag sökte dagisplats visste jag ju inte att jag nu till hösten skulle va gravid. Så det va ju från början endast för hans skull, men nu oxå bra för mig så att jag kan vila o ta det lungt. Men nu börjar jag oroa mig på riktigt, jag är rädd.. Ingen vet ju hur detta kommer att gå. Men jag.glädjer mig lite åt rutin ultraljudet nästa vecka :-).
