Användnings område
Det är väl självklart att jag är obeskrivligt stolt över mina barn. Och fruktansvärt glad över att allt gick bra. O det vet jag att de som känner mig vet.Men hur stolt o glad jag än är så finns det alltid frågor. Och bloggen använder jag för att vädra.
tom
Så många frågor o inga svar. Fick aldrig chansen att lära känna dig, veta vem du är. Jag kan bara minnas, minnas vem du va. Det finns så mycket man undrar, men ingen att fråga.Jag tänker på dig ofta, men träffar dig aldrig mer. Det har format mig, men jag undrar hur allt kunnat se ut. Vem hade jag varit? Är du stolt? Man blir tom av att inte veta. Att inte känna någon som står en så nära.
tankar
Jag är verkligen expert på att låta tankarna rusa iväg. Man läser om hemska nyheter o plötsligt är det en själv o särskilt barnen som står där. Som den mamman som va ute o gick säkert en helt vanlig promenad med sin lilla bebis i vagn. De blev påkörda o bebisen klarade sig inte. Det kunde varit vem som helst. Det kunde varit jag. Något som ofta snurrar i huvudet är barnens start. Först o främst tänker man på vad som kunde ha hänt o gått fel. Sedan kommer det dåliga samvete som säger att det är mitt fel. Ja, vad ska man säga. Jag har ju inte med mening satt de till världen så tidigt, men det är ändå jag, min kropp som gjort det. O när jag sen tänker på hur lättat jag ändå va när Max va född. Då mår jag riktigt dåligt. Jag satte hans liv på spel för att mitt egna skulle bli lättare? Nej, ännu en gång va det inget jag gjorde med mening. Förlossningen startade ju bara sådär. Men ändå va jag lättad. Det fanns inget jag kunde göra, det va så det blev o så det skulle vara. I en vecka gick jag i den där skyddande bubblan. Jag hade två helt fantastiska pojkar. Äntligen va lillebror här. Som vi hade längtat, men inte tillräckligt länge. Vi kom till Jönköping o verkligheten kom ifatt likaså det.dåliga samvetet. Förlåt Max, förlåt Ville, förlåt pappa Kribbe. Kribbe hade kunnat få en helt annan upplevelse, en som inte hängde på en skör tråd mellan liv o död. Men jag brukar också tänka att detta va meningen, för för att läkare o annat runt i kring ska kunna lära mer så behövs något att lära sig av.Innerst inne så vet jag, att inget av detta är mitt fel, det är bara jag o min kropp.
kontroll nr 2, Max tur.
I fredags satte vi oss alla i bilen o åkte upp till Jönköping o Ryhov. Det va dags för Max 6 månaders (korrigerad) kontroll. Vikt o längd, reflex o "styrke kontroll". Max läkare är jätte nöjd. Hans tillväxtkurva pekar nästan rakt upp, så han har sett till att växa ikapp sig fort :-). Han sitter inte själv ännu, men som både jag själv o Läkaren tänker/säger så kan han så mkt annat o sitter säkert själv inom snar framtid. O så var det de här med Max hjärta. Ja, han har en Ductus som man fortfarande kan ana, inget direkt blodflöde i den men den har ännu inte försvunnit helt. O så finns där som ett litet hål i hjärtat, där de läcker lite. Men de ser fint, ingen skillnad från i Maj i år. O man tror inte att det handlar om ett hjärtfel utan bara en prematur grej som troligen snart försvinner. O så har dom flera gånger försökt mäta trycket över förbindelsen hjärta o lunga för att risken funnits att det varit för högt, men de har aldrig lyckats. O då konstaterar dom att de är inget förhöjt tryck där. O Max mår ju så bra. Ibland kan Max bli lite pipig i sin andning. O i fredags va han lite röd i halsen o lite snorig, Vi alla har den senaste veckan varit förkylda mer eller mindre. Men på barnen märks det knappt. I sommars fick vi bricanyl utskrivet vilket jag inte tycker gör någon skillnad på Max. O Läkaren höll med mig o tycker själv att flytande bricanyl är ganska verkningslös. För bästa resultat ska man andas in sin medicin. Så tycker vi att han blir besvärad så ska vi låna storebrors airomir. Åh va jag önskar att alla läkare va som läkarna på Neo. Vi va snabbt klara på sjukhuset o snart i bilen på väg hem igen. O ungarna va helt tokiga när vi kom hem. Jag hade kunnat däcka redan innan barnen. haha. Det är sådan fart o energi i dom att man hade kunnat tro att brödernas start o resan därefter bara varit en dröm. En vacker mardröm.
Kontroller
Torsdags förra veckan stod 2 års (korrigerad) kontroll på schemat för Ville. Så vi lämnade lillebror hos mummi o åkte bara vi två till Jönköping o Ryhov. Framme på Sjukhuset blev det lyx mellanmål i form av en japp o en mer. Ville älskar så choklad. ;-). Sen traskade vi ner till Neonatal mottagningen. Allt gick bra o Läkaren va mer än nöjd o fortfarande så förundrad över hur det absolut inte märks eller syns att Ville föddes precis på gränsen till att klara sig. O jag förundras också när jag tänker på det. Men men. Planen för Ville nu är en kontroll om 1-2 år. O sedan 5,5 år o du även en psykologisk undersökning. Lite läskigt men oavsett så kommer allt bli bra :-). Klara på sjukhuset så åkte vi o tittade i affärer o åt på Max. Vilken härlig dag vi hade. Uppskattar verkligen de där stunderna Vi hade så mysigt.
På fredag nästa vecka är det Max tur. Synd att de inte lyckades synka deras besök. Men så är det. För Max del är det då 6 månaders (korrigerad) kontroll o så ska vi få veta mer om Max lilla hjärta.
