Nov. 27, 2012
man känner sig så misslyckad när man inte kan ta hand om sitt egna..
Hur ska detta gå..
Jag hade tänkt på det, men ville inte att det skulle bli sant.Jag vet hur det ligger till i ekonomin. O jag vet att det är min som ställer till det.Fick minsta möjliga av a-kassan. O som många vet har försäkringskassan 30 dagars "behandling" på ärenden. Vilket betyder att jag får pengar först i december... nångång. Om mitt ärende ens går igenom, vilket jag säkerligen inte vet förens då... nångång. Detta ovanstående är jobbigt o frustrerande. Att ligga här är jobbigt o frustrerande. Oavsett hur bra det är för bebisen. Att vara ifrån familjen, att vara här själv dag ut o dag in är bland det jobbigaste jag gjort hittills. O idag fick jag veta att familjen stannar hemma i helgen. Det finns helt enkelt inte pengar till att åka ända till Linköping. O trotts att jag visste att det kunde bli såhär, så kom det som ett slag. Veckorna hittills har vart tillräckligt jobbiga, o då har jag ändå träffat dom under helgen. O jag skyller ju alltid saker på mig själv, i detta fallet oxå..
tankar..
Jag uppskattar det verkligen, men lite knas är det när så många fler man tycker om hör av sig när tråkiga saker händer..Finns säkert de gånger jag själv är den personen... men men..Just nu mår jag ganska bra av små meddelanden, även om jag inte svarar så uppskattar jag det verkligen.
Nov. 19, 2012
Idag känns saker o ting ganska okej ändå. Magen känns lugn från sammandragningar o kroppen gör inte lika ont. Till och med så har jag fått tillbaka lite av matlusten. Däremot finns tankarna där, hela tiden. Idag funderar jag mycket på julen. Jag har annars inte varit så mkt för julen just. Men sen jag fick Ville har det ändrats. O denna julen lär jag ligga på sjukhus, med eller utan lillebror.. Det känns tungt, vill ju kunna va hemma o fira jul som alla andra.. Jag hatar att vara annorlunda!!!!
lördag
Endast fyra dagar i en säng o kroppen börjar verkligen säga ifrån.. Ont i många muskler o orkar snart inget annat än att bara ligga. Hur ska jag så småningom orka föda barn..? Samtidigt glömmer man lätt bort varför jag ligger här. Jag är ju inte sjuk, men känner mig sjuk. Tror jag blir o känner mig lite konstig av medicinerna.. En typ muskelavslappnande o så blodförtunnare.. Jag undrar hur länge jag kommer att orka detta.. fick in mat nyss o jag är egentligen inte jätte kräsen, men har svårt att äta i huve taget. Försöker få i mig lite grann då lillebror behöver växa. Särskilt då han är lite mindre än medel..Vi gjorde ett nytt VUL igår på tappen o det va då oförändrat vilket är bra.. Längtar hem..
Nov. 15, 2012
natten och dagen har flytit på bra.Amanda har bytt sin droppnål, läkarna har varit inne o pratat lite samt att hon ska börja med liknande medicin som hon får via dropp fast i pillerform.dom även lyssnat på Amandas mage o dom tycker det låter bra.
inga större förändringar förutom attigår kväll fick vi byta rum på avdelningen för att sköterskorna tyckte att vi skulle kunna titta på tv o vårat förra rum saknade antenn uttag :)
sen pratade vi även mest kuratorn idag o det har löst sig med mc donalds huset så Ville o hans mormor kommer komma upp till heigen.vi saknar våran Villebus
Nov. 14, 2012
jaha då var vi här igen...tisdagen började som vilken vanlig tisdag som helst men förändrades ganska fort..Amanda åkte iväg till Värnamo för sin regelbundna kontroll o jag var hemma en febrig Ville, sedan ringer telefonen o Amanda säger att hon ska åka till Linköping.nej inte redan tänkte jag men men inget att göra nått åt utan gilla .läget..ringde både Villes farmor och mormor som både var.snabbt på.plats, den ena för att passa ville o
den andre för att följa med.till Värnamo och hämta hem bilen Amanda hade åkt dit med..väl framme i Linköping så blev hon inlagd på förlossningen och dom har tagit lite prover o ultraljud på henne o allt ser så bra ut som det kan för tillfället..med tanke på villes för tidiga födelse så har hon gått på regelbundna kontroller o det är tack vare dom som läkarna har upptäckt att hennes livmodertappade har blivit kortare o det var därför hon blev skickad till Linköping...så hon har blivit tillsagd att det är sängläge som gäller men hon får göra toabesök samt duscha..men vi tar en dag i taget o håller tummar o tår för att han/hon vill stanna inne så länge som möjligt..ville föddes i v23+2 och denna är i 24+0 idag...ska även försöka uppdatera bloggen oftare för våra trogna läsare..men vi saknar våran busunge otroligt mycket..ingen som traskar runt o skrattar o busar här..
Nov. 14, 2012
mammas guld, jag tänker på dig hela tiden..
väntar..
Sitter just nu i väntrummet till Spec MVC.. O jag funderar mkt på ifall det är värt det.. KLART ATT DET ÄR! Åtminstone när vi har våran andra lilla i famnen. Men just nu känns det bara jobbigt, med skuldkänslor som bara växer.. Längtar... <3
23+6
Nervös inför morgondagens kontroll i vanlig ordning.. Jag har väl egentligen mått som innan.. Bara mer det som liknar mensvärk, vilket såklart inte behöver va konstigt dessa veckor. jaja...Fick samtal från dagis idag, Villeman hade inte riktigt varit sig själv idag. Han hade visst feber så fick ringa Kribbe som fick vabba. Stackars liten, men vi undrade just när de första dagis basiluskerna skulle få fatt i honom. Än så länge vara lite feber som gör honom lite extra trött o grinig, men också ganska mysig :-P.Va upp på försäkringskassan för att kolla så allt ligger rätt till. Det gjorde det ju inte. Efter ett sjukintyg från läkaren behöver jag också själv sjukanmäla mig o sedan göra en ansökan om sjukpenning. SUCK!!! O inte lite krångel heller. Trotts att dom har alla mina uppgifter som finns så måste jag lägga till mina arbetsgivare igen. Dom har bara plats för tre o jag hade fyra. SUCK!!! Inte nog med det så verkar försäkringskassan missat att bland den vanligaste arbetsformen är Vikarie, vilket gjorde det svårt när man va tvungen att ange ordinarie tid i %. Så fick ringa f-kassan o fråga hur *** jag skulle göra där.. Ja, det visste ju inte hon heller. Jaja.. Skrev 100% på alla o förklarade i.övrigt rutan, där jag även fick skriva in den fjärde arbetsgivaren. Omg. Jaja, nu hoppas jag verkligen att allt är i sin ordning för just nu lever jag på mina sista två veckor som mammaledig. Kollade in en lägenhet idag med, skulle kunna bo där tror jag :-).tja!
Nov. 06, 2012
Sitter i bilen utanför vmo sjukhus. Känns jobbigt att behöva kliva ur o gå o få sin dom.Förresten ett tack till er alla som erbjuder sig att hjälpa till. Vem vet, nångång kanske ni behövs..
23+0
Just nu känns ingenting bra. Ska till läkarn idag o det känns inte positivt alls av någon anledning. Känns som att jag blir inlagd idag, kollade härom dagen så att det fanns extra nyckel till bilen..Ville åkte precis iväg till dagis med sin pappa, imon börjar han full tid. 7-16. O den biträdande rektorn gjorde det inte lätt för mig som mamma. Hon tyckte det va alldeles för långa dagar för en sån liten o undrade om vi inte kunde lösa det på annat vis, om jag inte trotts sjukskrivningen kunde hämta honom tidigare... Det borrade sig rakt in i hjärtat o jag fick ännu mer på mitt samvete. älskade Ville, mamma önskar att det va annorlunda.Jag kan heller knappt knyta ann just nu till den lilla i magen, just nu känns det som att den bara förstör massa. O det gör ju inte samvetet gott precis.. Jag är rädd att om den lilla föds nu så kommer det inte gå alls eller inte lika bra som med Ville, för han va speciell, det går sällan så bra som med honom när de föds så tidigt. Dessutom undrar jag verkligen nu vad som gör att allt händer typ samtidigt. Om två dagar föddes Ville..
Hemma igen
Nu är vi hemma efter över en vecka på vift.. Det känns skönt att ha sina saker omkring sig.Jag oroar mig o tänker mkt just nu, men ena stunden känns det ganska bra o andra skakar jag av rädsla. Dessutom krånglar a-kassan fortfarande med mig. Dom ber mig skicka ett papper som liksom inte finns, så imon blir det att sitta i telefon. Blir så trött..Förutom att ringa a-kassan så blir det kommunen i två ärenden o så vårdcentralen för nu får dom fan ta tag i Villes hosta. Nu tror vi dessutom att han fått nåt virus oxå. Hoppas all skit löser sig!
Tankar
Cancer drabbade mig o min familj. Sommaren 1994Jag va ganska nyss fyllda 4 o min syster 3. Vi skulle snart få en lillebror. Pappa kom hem från jobbet på dagarna o tröttare än en vanlig två barnsfar. Runt midsommar fick han o mamma beskedet Leukemi. Blodcancer. Just detta är inget jag minns själv. Däremot minns jag att stämningen hemma förändrades så småningom. Pappa va hemma mer sällan o mamma satt ofta i köket o grät. Vi, jag o min syster bodde ofta hos mormor o morfar eller hos familjen Nilson medans mamma va i bla Linköping hos min pappa. Till en början hade hon våran lillebror med då han va så liten. Senare va han mer med hos systrar. Pappa va sjuk o kämpade i nästan två år. Jag minns att mamma o Ingemar Nilson åkte iväg till pappa tillsammans, vad jag inte visste eller minns va att han nu skulle dö. Den 3 maj 1996 orkar inte min fina älskade pappa mer o han tar sitt sista andetag. Älskade pappa, vi saknar dig!
vi måste inse...
Jag vill ju inte ha det såhär, det är inget val jag har gjort. Jag önskar det var annorlunda, men nu är det såhär o vi får försöka göra det bästa o vi kommer ibland behöva be om hjälp.Jag försöker göra allt jag kan för att det ska dröja o helst inte hända alls. Men jag kan inte göra det utan dig.Ville är mitt allt o jag blir så ledsen över att inte kunna ta hand om mitt barn. Men jag gör det för hans skull oxå.
jaha..
i måndags blev alla väldigt tungt på axlarna.. Jag frågade mig själv varför jag gör detta igen. Nu är jag rädd på riktigt o känner mig inte hoppfull alls.. VUL visade att min livmodertapp nu liksom är påverkad. På en o en halv vecka har den gått från 33 mm till 23 mm. Fan fan fan.. Varför kan jag inte få va normal nångång. Det blev sjukskrivning o en fyra veckor med medicin som ska göra min tapp starkare. O tillbaka på undersökning på tisdag.Det konstiga är att jag har mått hur bra som helst. Lite foglossning o ett snett bäcken. Annars inget ont i magen eller så. Sammandragningar har jag haft lite grann. Men inget som gjort ont. Idag däremot har det ilat en del.. Hoppet om att få gå en hel graviditet har just nu nästan försvunnit helt.. Jag vet knappt vad jag ska ta mig till.. Går in i mig själv o mår lite dåligt, men vad hjälper det?!
