Idag är kribbe hemma i Gislaved o flyttar till nya lyan, mamma o min moster ska sen, snälla som dom är, packa upp allt o göra det till ett hem tills vi kommer hem igen. Så istället för Kribbe så är mamma här i Linköping hos mig, trevligt. o skönt att slippa va ensam o kunna tänka på lite annat, hade nog inte lagat mat om jag varit själv. Så det är tur att des underbara människor finns som hjälper oss med allt nu. Går inte visa eller förklara hur jävla mkt vi uppskattar detta. Tack till er alla!

Ville mår bra, han har idag kikat massa på mormor tidigare idag. Nyss sov han o va coollugn, skönt att se.

Nu sitter jag med färg i håret o ska snart skölja av det, får se hur det blir :S. Sen blir det ostbricka med mamma :).


/Manda

<3Mamma
<3Ville

Idag tog vi en tripp till Ljungsbro och Cloetta fabriken där dom även har fabriksförsäljning av sin choklad.. mmm. Köpte massa gott som såklart är onyttigt. KexChoklad Orginal, Hallon, Banan och Bläbär. Har smakat banan o den va super god. Inte sett dess hemma men tydligen hade Kribbe testat blåbär på väg hem från sälen..Men men..
Sedan åkte vi till Max o köpte varsin Lyx Milkshake.

Ville mår skapligt efter operationen igår. Han har varit ganska vaken o lite orolig. trotts att han har både morfin o fått panodill. Han fick nåt lugnande för en stund sen o då blev det lite bättre, han har väl säkert lite ont stackarn.

Igår kväll sent när vi va där sov han så lugnt o fint, o det va riktigt härligt att vara där uppe o tjöta lite med sköterskorna, dessutom så låg han på rygg så man såg honom så mkt bättre, han är så fin lille Ville. Men annars så tycker jag att det blir jobbigare o jobbigare att sitta där uppe. Har sån fruktansvärd hemlängtan o önskar att allt va över. Önskar att man hade kunnat stoppa tillabaka honom o att jag fick fortsätta vara gravid. Nu när magen äntligen börjat växa ordentligt. Hann bara till vecka 24-25, hade ju 15-16 veckor kvar. Jag blir liksom nästan arg när jag tänker på det, älskar Ville över allt annat såklart, men arg på själva situationen. 

När jag är på McDonalds huset är jag ganska lugn o jag sover bra vet ju att dom tar väl hand om honom o att dom ringer om läget blir mer allvarligt eller så, men så fort jag kommer in på Neo blir allt jobbigt igen. När man ser allt. Mitt blodtryck är nog fortfarande lite lågt, har huvudvärk hela tiden o känner mig matt, snurrig o illamående. Tycker att jag häller i mig massa vatten o äter bra. Äter lite Digestive mellan måltiderna, men inget verkar hjälpa. Tips? Man vill ju inte gå till läkarn.

Imon åker Kribbe hem till Gislaved o flyttar in i nya lyan. Kommer bli skit konstigt att komma hem sen. Jag åkte hemifrån den 10/4 sa - Hej då Rambo, ses sen.
Men kom aldrig tillbaka. Har lite dåligt samvete för det. 
Saknar den fisen så in i bomben. Kribbe åker såklart o hälsar på honom, önskar att han kunde få vara här. Så istället kommer mamma hit o sover här till på lördag då Kribbe kommer igen, om han nu inte bryter benen eller nåt då han har fått för sig att han ska köra cross på lördag. Mkt dumt.. 

Känner just nu att jag bara vill krypa ner under täcket o vakna när allt är bra igen..


/Manda

Idag började dagen somvanligt. Gick upp fixade mat till Ville käkade frukost gjorde oss iordning o gick upp till Ville vid tio. Idag skulle han opereras, o jag va nervös till 1000.
Allt såg bra ut, alla prover osv. Men helt plötsligt slutar Villes bröstkorg röra sig o han fär en mörkare färg i ansiktet. Ville får ingen luft. Man kallar akut på läkare då man tror att tuben har hamnat fel, då det handlar om bara ca 1 cm. Man ger honom syre "för hand" så länge, men plötsligt så är allt bra igen. Läskigt var det, trodde han skulle dö. Förmodligen bara lite slem som lagt sig ivägen, o hade det varit så att tuben luggit fel hade dom ju tagit ut den o satt i en ny, inte konstigare än så, men jag tänkte bara på det värsta i den stunden. Allt såg bra ut igen och thorax kiruger deras sköterskor, narkos läkare o sköterskor från thorax kom o började göra iordning sitt inne i behandligsrummet. (han opererades uppe på neo, flytt är bara en risk). Med där inne skulle även en läkare o sköterska från neo vara för att sköta hans respirator. Vi satt utanför o nu Kom sköterskan meb Ville i sin famn o gick in i rummet. Tårarna sprutade...

Vi åkte till max o käkade, varken ork eller lust att laga mat o äta i huset. Precis när vi ätit färdigt ringer en sköterska från neo o säger att operationen är klar o att kirurgen vill träffa oss, slänger oss i bilen o åker dit. Allt har gått bra, nästan över förväntan. Skönt..

Nu sover han gott o lär göra det tills imon bitti. Hittills har han svarat jätte bra på ingreppet, o vi hopas på att det fortsätter, men risken finns att han blir något sämre de närmaste dagarna då kroppen ska återhämta sig efter operationen osv..

Kortfattat om hur operationen gick till:
Man lägger enn ca 2 cm snitt mellan två revben på vänster sida flyttar lite på lungan för att komma åt o fram o sätter ett clips på ca 2 cm på gången (duktus). O syr ihop.



Ville har ju även öppnat ögonen, o idag innan operationen låg han o tittade massor på oss, fick inga super bra bilder. Men men :).  Här ligger han o kikar lite. Hallå världen!



Här blir Ville tvättan, måstye vara ren o fin innan operation.



Far o son



Liten fot





Idag väger han 1115 gram
Och ca 33 cm lång :D


/Manda

Hejsan alla trogna blogg läsare.

i förrgår var Villes mormor med familj o hälsade på oss och lille Ville, det bjöds även på god påskmiddag.
igår anlände Villes farmor o farfar samt finska kusinen med söner och deras fruntimmer för en snabb titt på lille Ville, sedan fortsatte finska kusinen vidare till finland.
men farmor o farfar stannade kvar över natten i deras husbil.

Läget med Ville har ju blivit lite sämre dom senaste dagarna, dom har fått öka trycken i respiratorn lite gran, och hans duktus har ju inte velat gå ihop av sig själv fast att dom har försökt behandla det med medecin, o med tanke på medecineringen så har han inte kissat så mycket så han har börjat svullna upp med tanke på att hans vätska inte kommer ut så han ser ut som en liten michelin gubbe.
dom har tagit ultra ljud på hjärnan och kan ej hitta någon blödning o dom tycker att allt ser bra ut där.
han äter som han ska och bajsar mycket, det är väldigt bra.
dom kommer nog även att bli tvugna att operer hans duktus nu i dagarna men dom vill ej operare honom så länge han är så svullen.
ingreppet är ett så kallat "rutin ingrepp" och det är endast två läkare som kan utföra det på detta sjukhus och det är speciella narkos läkare som kommer söva honom, samt hans "egna" läkare kommer närvara och hålla koll på respiratorn.
dom kommer ta ett metalclips som skall "strypa" åt hans duktus och den kommer sitta där resten av livet, och det kommer inte störa honom alls i framtiden. han kommer kunna gå igenom metal detektorerna på flygplatser utan problem :)
dom går även genom hela hans kropp för att kolla efter röda märken som kan ha uppstått efter att han legat o skavt mot sig själv och då lägger dom en liten kompress i mellan tex vid armhålor o så..
men det såg bra ut med honom idag.

dagens att göra lista med honom var ju bla att dom skulle röntga lungorna för att se så att allt låg bra till med dom, samt försöka lägga honom på magen för att se om han ligger bra där istället för att bara ligga på antingen höger eller vänster sida.

Mamma Amanda blev lite illamående och yr när vi var upp o kollade till honom så dom la ner henne på en säng och kollade blodtryck vilket visade ganska låga värden. så idag ska hon äta o dricka mycket o vila mycket.

//Pappa Kribbe

Idag kom mamma o resten av familjen, det va väl behövligt. Det blev lite påskmat, prat, Ville besök, fika och kubbspel i det fina vädret..

Kom nyss från Ville, o stackarn är alldeles svullen, gör sig inte av med all vätska. Så han fick vätskedrivande medicin nu så hoppas det hjälper. Förmodligen är det duktus medicinen som även gör att njurar drar ihop sig lite som gör att han inte kissar lika mkt. O duktusen han sser oförädrad ut så det blir några fler doser, o jag håller verkligen alla tummar o tår för att den ska dra ihop sig, vill verkligen inte att han ska opereras. Är livrädd rent ut sagt.. Tårarna går knappt att häjda när man sitter hos honom.. Men alla prover ser just nu bra ut, men allt jag tänker på är det där förbaskade duktusen.

Imon kommer finska släkten, o det lär bli lika trevligt det.


/Manda

Mamma<3

Morgonen började bra, med visit hos Ville o sen god frukost. 
Men dagarna blir jobbigare, eller idag vart det lite jobbigt iaf. Man knyter ju mer an till honom och oroar sig mer. Idag hände det dessutom nåt med barnet bredvid, o det va ju inget bra för alla sköterskor o läkare samlades runt kuvösen, då ser man hur snabbt det kan vända. Vi kunde inte vara kvar där inne, det va för jobbigt. :S. Ville behandlas för att han duktus aka dra ihop sig, läkaren kunde dock fortfarande höra blåsljud på hjärtat, o drar den inte ihop sig blir det operation, o det hoppas jag vi slipper, uscha, det enda jag kan tänka på just nu.

Vill att allt ska va bra o att vi är hemma nu..

Vi var där nyss en sväng för att Ville skulle få komma ut till pappa, men proverna visade att han hade för mkt koldioxid kvar så dom skulle ändra lite inställningar på respiratorn o ville att det skulle stabilisera sig först. Riktigt jobbigt var det trotts att Ville själv såg väldigt lugn ut. Men dessa inställningar gör att han vibrerar o liksom ska vibrera ut koldioxiden (eller hur man nu ska förklara). Men han kan ist andas i sin egna takt. Så vi får se vad han tycker om detta. Vi tyckte det va obehagligt iaf. Han kommer nog ut till pappa ikväll eller imon. Han har dessutom lite mer slangar känns det som nu. När dom tog ut den i naveln satte dom ju i en i armen som dom tar prover ur. Sen har han ju droppen i andra armen. Respirator och matsond i näsan, o en nål i foten när han ska få blod, vilket inte är säkert han behöver mer. Stackars liten.. Men han är riktigt duktig.

Det är sjukt jobbigt att sitta vid sitt lilla barn o inte kunna göra nånting..

Dagarna får fort, men just nu känns det som att vi varit här i en evighet. Vill verkligen hem, men just nu känns det som att vi aldrig kommer hem. Men till helgen kommer våra familjer o det behövs nog.


/Manda

Som ni redan vet har det varit en super bra dag.
  Klockan 11 promenarade vi upp till Villeman o där mötte vi upp kuratorn som fått deligation av socialkontoret hemma så att kribbe kunde skriva på för faderskapet, så nu är det gjort. Skönt. Sen fick Ville sin medicin för att stänga kärlet/gången i hjärtat som av läkarna kallas duktus. Tre doser av den sen ska det förhoppningsvis vara klart. :). Nu skulle Ville äntligen få komma ut till mig. Men först lite förberedelser så som att buta blöja, o idag va det Kribbes första, o Villeman hade laddat rejält, hehe. Men det gick såklart bra, Villes pappa är duktig han med. Det va lite läskigt när dom skulle lyfta ur honom ur kuvösen då dom måste koppla bort respiratorn o så, men det gick snabbt o smidigt o nu låg han där på mit bröst o suttade gott på sin lilla napp älskade lilla barn, som växer som bara den, 810 g vägde han idag, 100 g på tre dagar :D. Det va verkligen häftigt, för så fort han låg till rätta på mitt bröst blev han så lugn, o hela tisen fick dom sänka syrgasen i respiratorn, helt otroligt att han andas så mkt bättre av att bara ligga på mitt bröst, höra mina hjärtslag o känna min doft. Det är svårt att beskriva den känslan, men underbart va det. Nästa gång är det pappas tur, redan imon om dom inte ska pyssla med annat på honom, allt beror på hur mkt han orkar. det är ju inte jobbigt för honom att ligga där på bröstet o mysa, utan lyten in o ur kuvösen. Men han är stark pojken vår. <3
  Såg en annan liten bebis nyss när vi gick därifrån, liten men stor jämfört med Ville, kan inte fatta han han ska bli stor han med.
  Vi åkte en sväng till Maxi o köpte ett JÄTTE påskägg med godis, härligt! Annars har vi inte gjort mkt idag. Blev hamburgare till lunch idag, ja, vi gjorde dom själva faktiskt :). Gott.
  Vi har lånat var sitt nintendo DS o super mario så lär väl bli lite spel ikväll, o vid tio en sväng till Ville o säga god natt, sen blir det sängen förr oss med. Imon har jag bestämt att vi ska städa i vårat rum, så att här är rent o snyggt när familjerna kommer i helgen.
  Här är lite bilder från dagen.


Här kollar vi temp.


Första bajs blöjan för pappa :)






Äntligen <3


Villes första napp o blöja.. (OBS, blöjan är såklart inte använd :). )

Fick förresten våra fina Prematurband idag som mamma beställt till oss, jätte fina. Tack mamma!

/Manda

Fy f*n vilken härlig dag.. Vi väntar oss ca 20 grader ute och..

JAG SKA FÅ ÄNTLIGEN FÅ HÅLLA MIN LILLE VILLE I MIN FAMN IDAG <3

Kribbe ska skriva på faderskapspappren idag <3

/Manda

Idag sov jag nästan till nio, o det va väldigt skönt. Brukar annars vakna innan sju. När jag vaknade var det till att pumpa fram mjölk så att Ville får mat. Börjar bli less på att pumpa faktiskt.. Vill ju ha mitt barn där, vill amma. Men men. Var tredje timma sitter jag där med pumpen. Men allt för min lilla Ville. 
 
Idag har jag bytt min första blöja på Ville. Det gick bra, men det va lite nervöst innan, jag r så himla rädd att göra honom illa, han är ju så liten. Lilla plutten. Nästa gång är det pappas tur. :)

Inatt hade han varit lite mer slemig i halsen än vanligt, dom fick suga rent väldigt ofta, så dom tog en odling bara för att kolla, troligtvis är det inget förkyldningsvirus då han har respirator, men iaf. Nu under dagen har det varit bättre. Dock va han lite orolig när vi va där sist, jobbigt att se o inte kunna göra nåt mer än att hålla om honom.

Snart så öppnar han allt ögonen, han har kämpat i några dagar nu, o nu är det inte långt kvar :D häftigt.

Ikväll tog vi en runda i bilen o kollade in två st tattoo studios :). sen tvättade vi bilen som va extremt dammig o full av fågel bajs.. blää..

Om en stund går vi till Villeman igen o säger god nat o myser lite, sen blir det bums i säng o somna till en film :)


/Manda

Idag har det inte varit nåt speciellt uppe hos Ville, allt har set bra ut. Dom har sänkt morfin dropp, sänt fukten o tagit bort näringsdroppet. Detta har ju pappa kribbe redan berättat om tidigare idag. Så allt ser alltså bra ut just nu. Kom precis därifrån o han låg o sov mysigt under sin filt o suttade på sin napp. :) han är såå fin. Fortfarande svårt att förstå att han är min <3.
  Vi tog en promenad på stan i det härliga vår vädret. Det är riktigt med vår. Gräset är massa grönt o i träden börjar det oxå synas grönt. Vitsippor, blåsippor, maskrosor o tussilago blommar i massor. Fåglarna kvittrar även när det börjar bli mörkt. det är en härlig årstid, tror faktiskt att den hjälper oss lite. 
På stan köpte vi varsina skor. Kribbe var den enda av oss som behövde, egentligen. Men det va ett par snygga "jesus sandaler" (gladiator sandaler) som jag hittade för en bilig peng. Så jag tyckte att det va okej ändå.
Såklart tog vi även varsin glas på Stora Torget i solen, härligt.

God natt God natt. Saknar våran Rambo i massor.. <3

/Manda

Så här bor vi för tillfället..













/Manda

Idag har vi varit hos Ville två gånger (än så länge). Jag känner mig ofta dålig o önskar jag va hos honom hela tiden, men det skulle jag inte orka. Det är härligt att se honom men också väldigt jobbigt mentalt..
  Idag har vi inte gjort mkt på eftermiddagen, vi låg i en storgunga ute på gården i solen, härligt att göra ingenting ibland :).
 
Jag känner ORO, LYCKA och SORG...även AVUNDSJUKA..
  Hela tiden är jag OROlig för min lilla pojk. Som ligger där med alla slangar när han egentligen borde ligga i magen. Därav SORGen att inte få uppleva resten av graviditeten. Men det är LYCKA att höra från barnläkarn att han mår så pass bra ändå, det som händer med honom är liksom inga konstiga saker eftersom han är så omogen. AVUNDSJUKA när man ser andra gravida eller andra med sina små i famnen..

Idag pratade vi med Barnläkarn Carin, som bara sa positiva saker om Lille Ville. Såklart kan fortfarande vad som helst hända, men det är ändå lugnande att höra att han klarar sig så fint. O vi alla är ganska overens om att beräkningen 5 augusti som vi fick på UL är fel, han skulle nog komma som vi räknat först, den 26 juli. Visst det är bara 11 dagar emellan, men det är stor skillnad på dom små..
  O förresten så skrev jag fel innan. Var 12 timma höjer dom dosen mat, o snart är dom uppe i den fulla dosen. Som såklart kommer höjas hela tiden efter hur han växer. Nåt som jag är så farscinerad över är hans hår på huvudet, det växer som bara den o det är mörk, precis som sin pappa, för mamma är ju blond just nu :). Han har dessutom nu ökat i vikt så att han väger över sin födelsevikt. Nu väger han 705g o när han föddes 696g. Idag eller imon ska det göras nytt UL på hans hjärta för att se om hans duktus drar ihop sig eller ifall det måste behandlas. Duktus betyder gång på latin o är en gång i hjärtat som barn har när dom ligger i magen då dom inte andas syre utan får sire genom navelsträngen. Denna försvinner automatiskt på ett fullgånget barn, men inte alltid på en Preemi (prematurbarn). O då behandlar man det med nåt som för oss typ är ipren, för att den ska dra ihop sig. Till detta måste man också göra ett UL på hjärnan, för att kolla så där inte finns nån blödning, det kollade dom i fredags o än så länge ingen hjärnblödning, men dom gör ett UL till för att ha färska bilder så att säga.

Stötta forskning av prematurbarn genom att köpa Prematurbandet, mamma har köpt varsitt till oss, Tack!
http://www.pytteliten.net/sv/preterm-birth-awareness-ribbon/
Finns även ett superfint halsband :)





Villeman tycker om att hålla hårt om pappas finger <3

/Manda

Idag om några timmar är Ville en vecka gamal. Jag kan knappt förstå att en vecka redan har gått. Fast i och för sig så har jag ännu inte riktigt fatta att jag fött barn.
  Ville fick iaf massa beröm igår för att han är så duktig o allt ser så bra ut just nu. Ja jag känner att jag måste skriva just nu, för vi vet ju aldrig.
  Men som alla vet så trillar ju navelstumpen bort efter ett tag, ganska snart i Villes fall o då ska vi börja med kängruvård, det betyder att Ville kommer ligga på mammas o pappas bröst i några timmar o bara mysa :D. Att vi ska börja med det då är för att han just nu har en "slang" in i naveln till nån ven.. Jag är inte jätte insatt på vad han har för slangar o mediciner, det håller Kribbe kontrollfreake koll på. :) jag vill bara höra att han må bra o försöker lära känna hans signaler. Klart att pappa Kribbe gör det också. Jag vet iaf att dom varje natt klockan 01.00 höjer dosen av mat. O han bajsar o kissar som han ska, så tarmarna funkar som dom ska :D. Han är så duktig våran lilla plutt.<3
  Idag ska vi faktiskt på föräldrakurs på neo avdelning.
  Dagarna går fort här i Linköping, trodde det skulle gå såå långsamt. Vi sitter hos honom ett par gånger om dagen o sen försöker vi själva hitta på nåt tillsammans. Vi har kommit varann så mkt närmare efter att detta hände. O det känns så skönt. Skulle inte klara en minut utan min älskade Kristian <3.
   Nu ska vi käka lite frukost o sen gå upp till älskade Villeman o gratta honom på en veckas dagen ;).


/Manda

1. Allt har börjat och lustgas finns vid min sida.
2. Det är ju tur att man kan roa sig ändå.
3. Lilla Ville i transportkuvösen.
4. Pappa fick skriva Villes vikt och längd :).
5. Ville <3

Allt började söndagen den 10 april klockan 7.oo på morgonen.

Hade känt av sammandragningar i några veckor. Men det är helt normalt då livmodern tränar inför den kommande förlossningen. Jag vaknade tidigt på söndag morgonen av att jag fick ovanligt ont av en sammandragning. Gick på toa för att kissa. Då kom det igen. Tänkte inte mkt mer på det utan gick o la mig igen. Vaknade igen vid nio då sambon åkte iväg för att köra cross. Då kom det igen. Men jag antog att allt va som det skulle. En timme senare smsade jag med Amanda som tyckte att jag borde ringa förlossningen i Värnamo o se vad dom tyckte o kanske få komma in på en undersökning. Jag tvekade lite men gjorde som hon sa. Dom tyckte jag skulle komma in, men jag behövde inte stressa sa dom.. Så jag ringde sambon som sån tur va fortfarande va i Gislaved o inte hade kommit iväg till crossbanan ännu. Han plockade upp mig hemma o vi åkte till Värnamo. Väl i Värnamo gjorde dom ett UL där allt såg normalt ut. Nu hade jag ont med ca 20 min mellanrum. En läkare kom o gjorde en gyn undersökning. Jag va öppen 5 cm o hinblåsan va blottad. Då blev det bråttom. Jag fick dropp o kortison spruta. Dom ringde Linköping som hade plats o det blev ambulans dit med fötter o rumpa i vädret för att inte orsaka mer tryck o låta vattnet gå. Smärtan som ju faktiskt va värkar kom nu med 10 min mellanrum. Väl i Linköping hamnar jag på förlossningen o får absolut inte göra mer än att ligga kvar i sängen. 14.00 kom jag till Linköping med ambulansen o Sambon (Kribbe) kom med bil vid tre. Skönt att ha honom där. Dom lyssnade på fostrets hjärta som lät fint. Kvällen kom o värkarna avtog o jag tyckte framtiden såg ljus ut. Men med natten återkom värkarna. Först med en timmas mellanrum, sen tio minuter o sedan bara med ca 2 min. Halv fyra bestämmer läkare att det inte går att stoppa förlossningen o jag får ännu en kortison spruta som ska hjälpa barnets lungor att skynda på lite. Man stänger även av droppet som ändå inte gör någon nytta o jag får lustgas som smärtlindring. Värkarna fortsätter med ca 2 - 5 min mellanrum o blir allt mer smärtsamma o jag börjar känna tryck neråt. Barnläkare kommer o pratar med oss o berättar vad som kommer hända när barnet kommer. Tårarna sprutar o jag känner mig så otroligt misslyckad. Vid elva kommer mamma i allt känns lite bättre igen o nu får jag även gå på toa själv. upptäcker då att jag blöder lite. Mamma o min moster som oxå var med sticker o handlar lite behövligheter till oss. Jag fortsätter blöda o förlossningen är nu igång på riktigt. Läkarna från noenatal IVA står utanför o en är med inne för att ta barnet när de kommer. Dom sticker hål på hinnan o vattnet går. Utan ett barn som hjälper till då den är så liten blir det inte heller några krystvärkar. Men jag får dropp som ska hjälpa lite. Efter två värkar flyger det lilla livet ut o jag hinner knappt tänka innan barnläkare o Kribbe ilar iväg med detta lilla barn. Har en barnmorska kvar som. Fixar det sista. Moderkakan va liten, inte så konstigt, men navelsträngen va tjock o fin.. Mamma kommer tillbaka o får va med när förberedelserna görs på vår lilla son som jag nu fått reda på att det va. Kribbe kommer tillbaka till rummet o tårarna rinner men han är glad. Allt har gått bättre än förväntat o han va större än vi alla trodde. Allt har gått så bra att innan dom går upp med honom på IVA så kommer dom förbi med honom i kuvösen o jag får se det lilla livet. Allt känns så konstigt, men jag känner mig lugn. Han hade andats helt själv o skrikit som bara den. En stark liten kille.

Ville Ahlqvist 2011-04-11 kl 13.06 29 cm 696 g. Vi älskar dig!