Allt började söndagen den 10 april klockan 7.oo på morgonen.

Hade känt av sammandragningar i några veckor. Men det är helt normalt då livmodern tränar inför den kommande förlossningen. Jag vaknade tidigt på söndag morgonen av att jag fick ovanligt ont av en sammandragning. Gick på toa för att kissa. Då kom det igen. Tänkte inte mkt mer på det utan gick o la mig igen. Vaknade igen vid nio då sambon åkte iväg för att köra cross. Då kom det igen. Men jag antog att allt va som det skulle. En timme senare smsade jag med Amanda som tyckte att jag borde ringa förlossningen i Värnamo o se vad dom tyckte o kanske få komma in på en undersökning. Jag tvekade lite men gjorde som hon sa. Dom tyckte jag skulle komma in, men jag behövde inte stressa sa dom.. Så jag ringde sambon som sån tur va fortfarande va i Gislaved o inte hade kommit iväg till crossbanan ännu. Han plockade upp mig hemma o vi åkte till Värnamo. Väl i Värnamo gjorde dom ett UL där allt såg normalt ut. Nu hade jag ont med ca 20 min mellanrum. En läkare kom o gjorde en gyn undersökning. Jag va öppen 5 cm o hinblåsan va blottad. Då blev det bråttom. Jag fick dropp o kortison spruta. Dom ringde Linköping som hade plats o det blev ambulans dit med fötter o rumpa i vädret för att inte orsaka mer tryck o låta vattnet gå. Smärtan som ju faktiskt va värkar kom nu med 10 min mellanrum. Väl i Linköping hamnar jag på förlossningen o får absolut inte göra mer än att ligga kvar i sängen. 14.00 kom jag till Linköping med ambulansen o Sambon (Kribbe) kom med bil vid tre. Skönt att ha honom där. Dom lyssnade på fostrets hjärta som lät fint. Kvällen kom o värkarna avtog o jag tyckte framtiden såg ljus ut. Men med natten återkom värkarna. Först med en timmas mellanrum, sen tio minuter o sedan bara med ca 2 min. Halv fyra bestämmer läkare att det inte går att stoppa förlossningen o jag får ännu en kortison spruta som ska hjälpa barnets lungor att skynda på lite. Man stänger även av droppet som ändå inte gör någon nytta o jag får lustgas som smärtlindring. Värkarna fortsätter med ca 2 - 5 min mellanrum o blir allt mer smärtsamma o jag börjar känna tryck neråt. Barnläkare kommer o pratar med oss o berättar vad som kommer hända när barnet kommer. Tårarna sprutar o jag känner mig så otroligt misslyckad. Vid elva kommer mamma i allt känns lite bättre igen o nu får jag även gå på toa själv. upptäcker då att jag blöder lite. Mamma o min moster som oxå var med sticker o handlar lite behövligheter till oss. Jag fortsätter blöda o förlossningen är nu igång på riktigt. Läkarna från noenatal IVA står utanför o en är med inne för att ta barnet när de kommer. Dom sticker hål på hinnan o vattnet går. Utan ett barn som hjälper till då den är så liten blir det inte heller några krystvärkar. Men jag får dropp som ska hjälpa lite. Efter två värkar flyger det lilla livet ut o jag hinner knappt tänka innan barnläkare o Kribbe ilar iväg med detta lilla barn. Har en barnmorska kvar som. Fixar det sista. Moderkakan va liten, inte så konstigt, men navelsträngen va tjock o fin.. Mamma kommer tillbaka o får va med när förberedelserna görs på vår lilla son som jag nu fått reda på att det va. Kribbe kommer tillbaka till rummet o tårarna rinner men han är glad. Allt har gått bättre än förväntat o han va större än vi alla trodde. Allt har gått så bra att innan dom går upp med honom på IVA så kommer dom förbi med honom i kuvösen o jag får se det lilla livet. Allt känns så konstigt, men jag känner mig lugn. Han hade andats helt själv o skrikit som bara den. En stark liten kille.

Ville Ahlqvist 2011-04-11 kl 13.06 29 cm 696 g. Vi älskar dig!