En helt vanlig söndag

Söndag, o som vilken dag o söndag som helst är jag o Ville själva. Villes pappa sover o vi gör absolut ingenting nu medans vi väntar på tvättmaskinen.
   Senare eller ganska snart ska på bort till min mamma o fixa iordning gårdagens skörd av kantareller till nåt gott. Jag gissar på varma mackor ;).
   Just nu sover jag extremt dåligt på nätterna, vaknar nästan alltid med huvudvärk, ingen jätte värk men sån där liten som ligger o maler bak i huvudet. Förmodligrn sover jag konstigt.
   Det börjar närma sig uppskrivning och uppkörning o jag är skit nervös rent ut sagt. Inte för teorin utan för körningen, då äe det någon som sitter där o dömmer mig. PÅ teorin är det bara en dator som räknar ihop rätt svar. Men men, just nu vill jag bara ha det klart så att jag kan tänka framåt o släppa det, just nu struntar jag i ifall jag får köra utan Kribbe o en grön skylt, bara jag får det överstökat.
   Det verkligen öser ner blött just nu.. suck.. Jag som tänkte gå snart, inge kul att bara sitta här hema.
 

En blir två..

Nu vart det längsen jag skrev här..
Och det är väl en del som har hänt.
   Ville är över året korrigerat och ännu större ska han bli då han i mars ska bli storebror.
O vi hoppas verkligen att det blir i mars och inte sådär tidigt.
   Detta anses ju nu då vara en risk graviditet och vi ska göra allt i vår makt för att jag ska få vara gravid hela vägen ut med en bebis som mår bra.. Förutom de vanliga kontrollerna här i gislaved på MVC så blir det även extra kontroller med ca 3 veckors mellan på special MVC i Värnamo.
   Idag va jag på första kontrollen i värnamo då hon gjorde en undersökning av livmodertappen och bebisen. Allt såg bra ut, och livmodertappen var ett prakt exemplar :-P. O samma undersökning lär väl göras varje gång.
   När jag idag kom in på förlossningen i Värnamo och in i undersökningsrummet var det riktigt ångest laddat. Det va samma rum och samma Barnmorska som skickade mig till Linköping i v23+1 förra året. Men efter undersökningen kändes allt mkt bättre. Visst är jag såklart fotfarande nervös för vad som kan hända, men just nu såg ju allt bra ut. Innerst inne vet jag ju att denna graviditet kab v ahelt annorlunda o att allt kan faktiskt gå bra, hur bra som helst. Men det är ju alltid lättare att tänka på det tråkiga, läskiga och hemska.
   Den jobbigaste tanke just nu är att om de blir en tidig förlossning igen så får Ville lida för det.
   Men för att se det positiva i att vara en risk patient är att jag får se den lilla bebisen ofta <3

RSS 2.0