Morgonen började bra, med visit hos Ville o sen god frukost. 
Men dagarna blir jobbigare, eller idag vart det lite jobbigt iaf. Man knyter ju mer an till honom och oroar sig mer. Idag hände det dessutom nåt med barnet bredvid, o det va ju inget bra för alla sköterskor o läkare samlades runt kuvösen, då ser man hur snabbt det kan vända. Vi kunde inte vara kvar där inne, det va för jobbigt. :S. Ville behandlas för att han duktus aka dra ihop sig, läkaren kunde dock fortfarande höra blåsljud på hjärtat, o drar den inte ihop sig blir det operation, o det hoppas jag vi slipper, uscha, det enda jag kan tänka på just nu.

Vill att allt ska va bra o att vi är hemma nu..

Vi var där nyss en sväng för att Ville skulle få komma ut till pappa, men proverna visade att han hade för mkt koldioxid kvar så dom skulle ändra lite inställningar på respiratorn o ville att det skulle stabilisera sig först. Riktigt jobbigt var det trotts att Ville själv såg väldigt lugn ut. Men dessa inställningar gör att han vibrerar o liksom ska vibrera ut koldioxiden (eller hur man nu ska förklara). Men han kan ist andas i sin egna takt. Så vi får se vad han tycker om detta. Vi tyckte det va obehagligt iaf. Han kommer nog ut till pappa ikväll eller imon. Han har dessutom lite mer slangar känns det som nu. När dom tog ut den i naveln satte dom ju i en i armen som dom tar prover ur. Sen har han ju droppen i andra armen. Respirator och matsond i näsan, o en nål i foten när han ska få blod, vilket inte är säkert han behöver mer. Stackars liten.. Men han är riktigt duktig.

Det är sjukt jobbigt att sitta vid sitt lilla barn o inte kunna göra nånting..

Dagarna får fort, men just nu känns det som att vi varit här i en evighet. Vill verkligen hem, men just nu känns det som att vi aldrig kommer hem. Men till helgen kommer våra familjer o det behövs nog.


/Manda