Våga älska..
Har idag suttit o tänkt tillbaka massa på tiden på sjukhuset.
Först nu fyra, fem, sex, sju och åtta månader efter förstår jag hur jobbigt det va, hur nära det va att vi inte fick med oss Ville hem.
Varför varför varför?!
Varför vi, varför du?
Varför kan jag inte sluta tänka på det?
Varför kan jag inte släppa det?
Men du lever, du mår bra, du mår hur bra som helst! Du är som vilken bebis som helst.
Våga älska
Hur ska jag kunna älska dig när jag inte vet hur allt ska bli
när jag inte ens vet om du kommer att få leva
Du skrynklar ihop ditt lilla ansikte och skriker i respiratorn
men det hörs inga ljud
Hur ska jag våga älska dig när varje nedgång blir till ett avsked i mitt hjärta
När varje småsak
en bekymrad min
en pipande apparat
säger att det är dags att ta farväl
Lilla vän
där ligger du alldeles ensam och har inte ens mamma som förmår att älska dig
Förlåt.
Tina Wiman
/Manda
Kommentarer
Trackback
