Inskolning, nytt jobb och snart vår.
Jag visste innerst inne att allt skulle lösa sig. Även om det ibland kommit en del motvind så har vi hela tiden jobbat oss förbi det och vi har lyckats. Vi är ännu inte riktigt där men på väldigt god väg i alla fall. Idag är inskolningens andra dag och för Max går det fint. Det är jag som kan tycka att det känns lite jobbigt, för mig o resten av familjen är han ju minstingen. Men så lär det nog va länge och kanske föralltid. Igår kväll va en svår prövning för mig. Jag lämnade kontrollen för hem o barn över till Kribbe och åkte för att arbeta. Första gången på nästan 3 år. Allt gick super. Och lekrummet va till och med städat när jag kom hem. Det kommer bli lite pill o pussel med förskolan och mitt jobb. Men i slutändan kommer det nog vara värt det. Och snart har jag färdiga scheman vilket gör det lättare. Vi som familj kommer kanske inte ses lika mycket som innan, men vi får ta igen det och umgås extra de gånger vi alla är lediga ihop. Detta kommer bli bra, trotts att man ibland känner tvärtom. Kanske inget konstigt, jag är ju så van vid att vara hemma o sköta allt.Snart är det vår på riktigt. Nu är mars äntligen här och snart är det påsk. Underbart.
yes, han gjorde det!
Idag kissade Ville på pottan för första gången på tja, ett år ungefär. Äntligen har vi lyckats få honom intresserad av att sitta där. Igår blev det två sittningar och än så länge idag en gång. Men jag hade verkligen inte räknat med nåt. Tänk va glad man blir ibland av bajs och kiss. Max han blir också större. Storlek 80 i kläder och snart går han väl. På ett sätt längtar jag verkligen tills han börjar gå, och på ett sätt inte. Tänk va mycket roligare det blir att leka med storebror när man hinner efter lite bättre. Men våran lilla bebis försvinner poff!.
En lång natt.
I natt blev det inte mycket samanhängd sömn inte. Ville drömde och blev arg. Max snurrade runt och jag är så känslig för ljud. Men även jag själv gjorde inte saken lättare då jag låg med tankar kring framtiden. Men jag sk inte klaga, våra barn sover (än så länge) super bra på nätterna. Och jag brukar heller inte ha några problem att sova. Men i natt va i alla fall en sån natt. Men det är bara att stiga upp när morgonen kommer och ta tag i dagens sysslor. Att vara föräldraledig kanske inte alla räknas som ett arbete, men tro mig, det är precis som vilket jobb som helst. Kanske mysigare än vissa, bråkigare än vissa, ledsnare och sjukare än vissa. Men just nu är det mitt jobb, ett heltidsjobb jag älskar.
2014 puss på det
1 års kalas och jul
Ja tiden bara flyger förbi i vanlig ordning. Vi har hållt 1 års kalas för Lilleman och julen va här på sin snabba årliga visit. Massor av presenter o julklappar så nu vet vi knappt vart Vi ska göra av alla nya leksaker. :-). Det börjar att dra ihop sig, och jag hoppas innerligt på ett jobb av så många många anledningar. 
Snart är det nyårsafton och ett nytt år på ingång. Vi är väldigt optimistiska inför detta ;-).
Dec. 04, 2013
Då va det ett år sen jag misstänkte att slemproppen gått.Då va det ett år sen barnmorskorna på special BB i Linköping lugnade mig och sa, -detta behöver inte betyda något, slemproppen kan byggas upp på nytt.Då va det ett år sen jag ringde Kribbe och va orolig och vi bestämde att han skulle åka upp till Linköping.Då va det ett år sen funkade sämre på mina sammandragningar.Då va det ett år sen det va snökaos på E4:an och Kribbe sladdade och for in i vägräcket, men tack och lov klarade sig helt utan skador.Då va det ett år sen de bestämde att jag skulle ner till förlossningen för att få dropp.Då va det ett år sen jag ringer Kribbe och säger, -kom till förlossningen, jag ska inte föda barn utan bara få dropp igen.Då va det ett år sen vi tog bort droppet för nu va det dags.Då va det ett år sen Kribbe sprang in på förlossningssalen och jag säger, -jag har ganska ont nu.Då va det snart ett år sen en liten Max föddes, klockan 19.19.En helt fantastiskt söt liten bebis med massa svart hår på sitt lilla huvud. 
Ja, under det söta lilla mössan fanns massa fint hår.
Grattis våran fina son och lillebror. Vi älskar dig.
:-D
Hittills har inget gått bra alltså. Ville gör allt han inte får, vilket han vet mkt väl om. Max tycker frukosten tar tid på sig. Gör gröt till oss alla tre. Bränner mig på kokande hett vatten, häller ut gröt. Max skriker o Ville lyssnar inte. Äntligen sitter vi o ska äta frukost. Max fullkomligen kastar sig sin gröt medans min hinner bli kall. Ja ja, sånt är livet. Men Max är inte nöjd där utan äter även upp mestadels av min gröt o sen är det bra ;-). Så idag känner jag att jag inte orkar tillrättavisa Ville när han äter sin gröt med händerna. Han äter ju iaf. Vaknade dessutom med huvudvärk o en rygg som gör mer ont än innan.glad torsdag!!
En tisdags eftermiddag
Gör ett inlägg i brist på annat. Barnen tittar på Nicke nyfiken medans vi väntar på maten som står i ugnen o pappan som ska komma från jobbet. Idag blir det kassler o rislåda. Just nu längtar jag mkt efter ett Jobb. Visst är det ändå trevligt att vara hemma med barnen o man hinner ibland en hel del. Lär ju bli tuffare att både jobba, ta hand om två små o så ett hushåll. Men det ska säkert gå, Vi är ju ändå två o det finns många ensamma föräldrar som gör detta dagligen. Det jag verkligen saknar när jag nu längtar efter att börja jobba är allt det sociala. O kanske faktiskt att få komma hemifrån lite o bli lite "vanlig". Finns många andra saker som står högt på listan också, men det tar vi senare när det liksom börjar bli dags.
Användnings område
Det är väl självklart att jag är obeskrivligt stolt över mina barn. Och fruktansvärt glad över att allt gick bra. O det vet jag att de som känner mig vet.Men hur stolt o glad jag än är så finns det alltid frågor. Och bloggen använder jag för att vädra.
tom
Så många frågor o inga svar. Fick aldrig chansen att lära känna dig, veta vem du är. Jag kan bara minnas, minnas vem du va. Det finns så mycket man undrar, men ingen att fråga.Jag tänker på dig ofta, men träffar dig aldrig mer. Det har format mig, men jag undrar hur allt kunnat se ut. Vem hade jag varit? Är du stolt? Man blir tom av att inte veta. Att inte känna någon som står en så nära.
tankar
Jag är verkligen expert på att låta tankarna rusa iväg. Man läser om hemska nyheter o plötsligt är det en själv o särskilt barnen som står där. Som den mamman som va ute o gick säkert en helt vanlig promenad med sin lilla bebis i vagn. De blev påkörda o bebisen klarade sig inte. Det kunde varit vem som helst. Det kunde varit jag. Något som ofta snurrar i huvudet är barnens start. Först o främst tänker man på vad som kunde ha hänt o gått fel. Sedan kommer det dåliga samvete som säger att det är mitt fel. Ja, vad ska man säga. Jag har ju inte med mening satt de till världen så tidigt, men det är ändå jag, min kropp som gjort det. O när jag sen tänker på hur lättat jag ändå va när Max va född. Då mår jag riktigt dåligt. Jag satte hans liv på spel för att mitt egna skulle bli lättare? Nej, ännu en gång va det inget jag gjorde med mening. Förlossningen startade ju bara sådär. Men ändå va jag lättad. Det fanns inget jag kunde göra, det va så det blev o så det skulle vara. I en vecka gick jag i den där skyddande bubblan. Jag hade två helt fantastiska pojkar. Äntligen va lillebror här. Som vi hade längtat, men inte tillräckligt länge. Vi kom till Jönköping o verkligheten kom ifatt likaså det.dåliga samvetet. Förlåt Max, förlåt Ville, förlåt pappa Kribbe. Kribbe hade kunnat få en helt annan upplevelse, en som inte hängde på en skör tråd mellan liv o död. Men jag brukar också tänka att detta va meningen, för för att läkare o annat runt i kring ska kunna lära mer så behövs något att lära sig av.Innerst inne så vet jag, att inget av detta är mitt fel, det är bara jag o min kropp.
kontroll nr 2, Max tur.
I fredags satte vi oss alla i bilen o åkte upp till Jönköping o Ryhov. Det va dags för Max 6 månaders (korrigerad) kontroll. Vikt o längd, reflex o "styrke kontroll". Max läkare är jätte nöjd. Hans tillväxtkurva pekar nästan rakt upp, så han har sett till att växa ikapp sig fort :-). Han sitter inte själv ännu, men som både jag själv o Läkaren tänker/säger så kan han så mkt annat o sitter säkert själv inom snar framtid. O så var det de här med Max hjärta. Ja, han har en Ductus som man fortfarande kan ana, inget direkt blodflöde i den men den har ännu inte försvunnit helt. O så finns där som ett litet hål i hjärtat, där de läcker lite. Men de ser fint, ingen skillnad från i Maj i år. O man tror inte att det handlar om ett hjärtfel utan bara en prematur grej som troligen snart försvinner. O så har dom flera gånger försökt mäta trycket över förbindelsen hjärta o lunga för att risken funnits att det varit för högt, men de har aldrig lyckats. O då konstaterar dom att de är inget förhöjt tryck där. O Max mår ju så bra. Ibland kan Max bli lite pipig i sin andning. O i fredags va han lite röd i halsen o lite snorig, Vi alla har den senaste veckan varit förkylda mer eller mindre. Men på barnen märks det knappt. I sommars fick vi bricanyl utskrivet vilket jag inte tycker gör någon skillnad på Max. O Läkaren höll med mig o tycker själv att flytande bricanyl är ganska verkningslös. För bästa resultat ska man andas in sin medicin. Så tycker vi att han blir besvärad så ska vi låna storebrors airomir. Åh va jag önskar att alla läkare va som läkarna på Neo. Vi va snabbt klara på sjukhuset o snart i bilen på väg hem igen. O ungarna va helt tokiga när vi kom hem. Jag hade kunnat däcka redan innan barnen. haha. Det är sådan fart o energi i dom att man hade kunnat tro att brödernas start o resan därefter bara varit en dröm. En vacker mardröm.
Kontroller
Torsdags förra veckan stod 2 års (korrigerad) kontroll på schemat för Ville. Så vi lämnade lillebror hos mummi o åkte bara vi två till Jönköping o Ryhov. Framme på Sjukhuset blev det lyx mellanmål i form av en japp o en mer. Ville älskar så choklad. ;-). Sen traskade vi ner till Neonatal mottagningen. Allt gick bra o Läkaren va mer än nöjd o fortfarande så förundrad över hur det absolut inte märks eller syns att Ville föddes precis på gränsen till att klara sig. O jag förundras också när jag tänker på det. Men men. Planen för Ville nu är en kontroll om 1-2 år. O sedan 5,5 år o du även en psykologisk undersökning. Lite läskigt men oavsett så kommer allt bli bra :-). Klara på sjukhuset så åkte vi o tittade i affärer o åt på Max. Vilken härlig dag vi hade. Uppskattar verkligen de där stunderna Vi hade så mysigt.
På fredag nästa vecka är det Max tur. Synd att de inte lyckades synka deras besök. Men så är det. För Max del är det då 6 månaders (korrigerad) kontroll o så ska vi få veta mer om Max lilla hjärta.
men ååh
missade att publicera mitt ihopsnickrade foto collage på de tre porträtten. haha. nu då
Sep. 19, 2013
Satt precis o läste igenom min blogg om tiden på sjukhuset med Max. Man läste o kände igen. Men det känns som bortblåst i huvudet. Det är märkligt hur vi fungerar. ..Båda pojkarna sover o jag slö tittar på idol som jag inte har följt så har ju inte riktigt koll, men går inte mkt annat bra så det funkar. O så vaknar nog Max snart o är sugen på lite kvällsmat o mys i soffan för att sedan somna igen. Igår var det fotografering på Villes förskola. Detta är resultatet.
