gårdagen

Tisdagen började egentligen som vilken dag som helst.. Lungt o fint med frukost... på sängen.
Sen fick jag lite sammandragningar o fick bricanyl som får livmodern att slappna av. Det funkade som vanligt bra, men bara en kortare stund.
Under lunchen bestämde jag o Kribbe att han skulle komma upp, inte för att det va dags utan mer som stöd då jag va nervös o lite orolig.
En stund senare ringde han o sa
- Nu har jag krockat.
Men allt va bra, så efter att han pratat med räddningtjänst o polis så kunde han åka vidare men en lite tillknyklad front efter smällen med räcket.
Fick bricanyl vid två tillfällen till.
Sedan (16.10) gjorde vi en undersökning av tappen. Den va kort som innan men nu stängd längst ner, vilket va bra.
Men de bestämde att jag skulle ner till förlossningen för att få dropp.
Påväg ner till förlossningen ringer jag o kollar vart han är.
- Mjölby, kommer snart, vadå? Är det dags?
- Nej, jag ska inte föda nåt barn, jag ska bara få dropp.
Får en nål i handen o tar lite prover o sätter dropp. Under denna tiden så ökar sammandragningarna o blir smärtsamma. Men vi tänker att det kanske lugnar sig när droppet kommit igång ordentligt..
(17.10) Kribbe kommer nu o jag.säger att det börjar göra lite ont.
(17.30) Vi gör en ny koll av tappen. Öppen 5 cm o en spänd hinnblåsa strax innanför. Vi stänger av droppet. Allt blir mer intensivt. O med det menar jag verkligen intensivt. Tar till lustgas.
(18.20) Tappen utplånad öppen 10 cm. Värkar med 3 min mellan. Under hela tiden försöker de lyssna på bebisen hjärtljud vilket jag tydligen INTE tycke va nödvändigt. Vi väljer att dessutom inte ta hål på hinnblåsan o låta vattnet gå. Det ska tydligen va bättre för bebisar att födas i allt o att man liksom bara tar bort det sen. Anledning till att man i vanliga fall tar vattnet är ju att förlossningen ska komma igång ordentligt.. Ja ja..
(19.10) Krystvärkar, jag låter kroppen sköta det lite själv.
(19.14) Krystar aktivt.
(19.19) Vattnet avgår med en smäll o sedan kommer lillebror med navelsträngen 3 varv runt halsen som lätt tas bort. Han gnyr o jag får se att det är en lillebror innan de beger sig mot behandlingsrummet.





Allt gick bra o det kändes som en väldigt bra förlossning. Men det va svårt att ta in allt som hänt under dagen. Det va smärtsamt o extremt intensivt, men bland det bästa jag gjort. Total skillnad från Villes förlossning.



Vi alla tre mår bra men är väldigt trötta. :-)

Kommentarer
Postat av: Jeanette

Grattis!!

2012-12-05 @ 21:38:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0