nu börjar det..

Nu kommer alla tankar igen. Trodde verkligen jag kommit över allt o bearbetat det. Men icke. Varför ska just jag få kämpa så..varför ska så mkt konstigt hända mig. Vad har jag gjort för att förtjäna det? Jag undrar verkligen. O jag hatar att verkligen aldrig få va normal. Vad är normalt frågar man sig kanske då?! Ja, allt jag inte är..


:'(

Kommentarer
Postat av: Jenny

Jag tycker att du fokuserar på fel saker Amanda. Vad jag förstått så har det ju ändå gått förhållandevis bra för dina små guldklimpar. Att födas som extrema prematurer är inte att klassas som sjuka barn. Tänk positivt att du ändå KAN bli med barn och har fött två barn som nu bor tillsammans med er, hemma, och har en strålande framtid till mötes. Barn föds handikappade och med Cp skador, och dom föräldrarna kämpar nog med värre tankar än du och jag. Bobo, min son, föddes i vecka 25, och är som vilken liten busunge som helst än så länge, trots en kämpig start. Vad är 4 månader på sjukhus jämfört med ett helt liv framför sig? Man kan inte kalla prematurer barn för sjuka. Det låter så fel i mina öron. Hoppas du kan se lite ljusare på er framtid, och börja se på era resor med tacksamhet och lite mer ödmjukt. Hälsn Jenny

2013-03-17 @ 13:18:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0