Tankar
Sitter själv hemma. Eller ja, själv o själv. Små pojkarna är hemma men de sover. Jag glor på tv o känner för att sova, men Max lär vakna när som o är hungrig. Jag tycker om Gislaved. Verkligen. Men ibland blir man bra sugen på att flytta o lämna massor bakom sig. Det känns som att man ska ha o kunna vissa saker för att bli uppskattad här, jag känner mig utstött. Det värsta är att det är släkt det handlar om. Mina vänner vet jag uppskattar mig precis som jag är, det vet jag. O tur är väl det. Nu va datumet satt för dopet. Den 25 maj blir det. Maj som är full av glädje o lite sorg. Maj är månaden både jag o min syster o pappa föddes. Maj är månaden då Våren går över till sommar. Men Maj är även den månad för 17 år sedan min pappa förlorade kampen mot cancer. Närmare bestämt 3 Maj 1996. O jag vet att hur mkt jag än önskar att du kom tillbaka så gör du det inte det. Men jag fortsätter att önska. För jag fattas dig. Mina barn, dina otroligt fina barnbarn fattas dig. Jag har märkt en sak. När jag nu växt upp mestadels utan pappa så har jag på nåt sätt raderat andras pappor. Jag säger ska vi till din mamma istället för föräldrar eller mamma o pappa. Dessutom har jag känt en märklig men fin känsla när jag pratar med barnen om deras pappa. Ville frågar efter pappa o jag vet att jag kan säga -han är i köket. O jag berättar varje dag för dom om dig, min pappa deras morfar. Nehe, nu vaknade Max. Dags för mat.
Kommentarer
Trackback
